Sha-na-na-na, put a red rose on my grave

Jag vet inte alls hur jag ska bete mig längre.
Allting går utför och jag vet inte hur mycket mer jag klarar av.
Och var är detdär stödet jag borde få av mina nära?
Nej, men det är klart. Alkohol är viktigare än hur folk mår,
för jag är ju bara tråkig när jag inte orkar bli full och jobbig varje helg längre.
Vi bor i Falun, visst, men betyder det att man måste bli alkoholist?
jag har alkoholism i släkten och vill inte bli nästa att bli drabbad.
Jag antar att det är ganska onödigt att tänka att man borde
bjuda hem ett gäng vänner någon helg och ta det lugnt, utan alkohol.
Det verkar helt otänkbart.

Sen är det dethär med att sitta och berätta för folk hur dåligt man mår,
över saker andra gör mot en och samtidigt göra samma sak mot andra.

Och att dömma folk man inte känner för någon annans skull?
Jag trodde att folk hade mognat, men varför visar då alla motsatsen?

Jag behöver mina vänners stöd just nu, men jag tror ingen ser det.
Jag ska inte behöva sitta och skrika ut att jag behöver hjälp,
eller lägga ut dystra låttexter på bilddagboken tillsammans med en
bild på en sönderskuren handled för att folk ska reagera och tänka att
"shit, hon kanske inte mår så jäkla bra?"

Men visst, jag får väl hoppas att jag syns snart och att någon hjälper mig.
Så fort jag är klar i denhär staden tänker jag lägga allt och alla bakom mig.

Mitt i allt ska jag vara sjuk också.
Tre år av undersökningar och prover,
och fortfarande vet de inte vad jag har för sjukdom.
Det blir värre och värre hela tiden och jag orkar inte med det alls.

Sen träffar man världens underbaraste kille och faller direkt.
Men har ingen pengar och det kostar en del att åka fram och tillbaka
då funkar det inte. Det funkar inte alls.
Sen träffade jag ju Guss i fredags, det var ju trevligt och så.

Jag borde inte sitta och vara orolig att något har hänt heller.
För jag borde lita på folk. Eller hur? Men det gör jag inte.
Jag litar inte på någon. jag kan inte efter allt som har hänt.
Sen är det inte mitt problem om folk inte kan lita på mig.
Men Jag kan inte lita på någon. Alls. Det är fel, men sant.

Sen en annan grej är dethär ..
Jag kan verkligen inte nämna några namn, mest för min egen skull..
Jag tror dock inte att den omtalade nu läser dethär,
men det finns väl vissa som vet vem/vad det handlar om.
jag trodde allting var över för att jag till slut faktiskt sa ifrån.
Istället blev det.. tvärtom? Jag förstår inte alls..
Nej, jag borde fixa till mig och åka till jobbet, blir väl att skriva mer sen.

En sak bara..
Kan inte någon bara dyka upp från ingenstans och ge mig en anledning
till varför jag inte borde ge upp och skita i allt och alla?



*- Slap in the face
/ Amy Trash