I wanna kill you, dig you up and do it again

Jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig, jag hatar dig
Jag kan inte säga det tillräckligt många gånger. Du förtjänar inte att ha en titel och ditt namn äcklar mig. Du har förstört så jävla mycket. Du har lämnat ärr på den underbaraste människan i världen. Jag bryr mig inte om du skulle försöka få tillbaka allting. Det fanns aldrig ens någonting. Allt var bara en stor jävla lögn och jag förstår inte hur du har kunnat leva med allting du har gjort. Det kan man bara om man inte har någon själ eller något hjärta och det har du mycket väl och många gånger bevisat att du inte har. Du är inte värd ens en tanke. Det är knappt så du är värd mitt hat. Idag fick jag höra ännu mer och jag ville bara åka hem till dig och ta något hårt och slå sönder minsta lilla bit av dig tills du existerar för världen lika lite som du existerar för mig. Du kommer aldrig ha en plats i mitt hjärta. ALDRIG.

Det finns inte ens ord för allting jag egentigen vill skriva och jag önskar faktiskt att jag kunde säga allting till dig men du förtjänar inte längre ord från mig. Jag är så jävla less på det här och jag önskar att jag aldrig träffat dig. För allas skull önskar jag att du aldrig föddes.

Dränk dig i en jävla vinflaska eller sup ihjäl dig helt enkelt, jag bryr mig inte.
Jag vill aldrig se dig igen.

Du passar inte in i våran värld. Vi är så jävla mycket bättre än du.

Jag hatar dig

Perfect world

Inte Så passande rubrik kanske men det får duga nu för jag har verkligen ingen fantasi överhuvudtaget för tillfället. Nu sitter mest jag och Manne och pratar gamla minnen och är nostalgiska. Jag kan inte förstå att vi har pratat över jävla internet i .. vad blir det nu? 5 år? Det är helt insane! Och under den tiden har vi träffats En gång, i Juni 2007. Jag saknar honom väldigt mycket måste jag säga. Och jag är så glad att vi inte tappar kontakten. Men vi måste verkligen se till att ses snart, annars vet jag inte vad jag tar mig till.
Idag var det möte än en gång, tredje mötet den här veckan! Och det här är väl mitt tredje inlägg idag? Haha. Det blev ett roligt möte på 2 timmar. Jag + soffkuddar = Oliver blir misshandlad! Haha det blev aldrig tråkigt att se hans min när han fick kudden rakt i ansiktet! Vi kom iallafall fram till litegrann på mötet och allting inför 3/10 är nästan fixat, det saknas bara en akt men den hoppas jag är klar tills imorgon. Sen blir det möte på tisdag igen! Efter mötet följde Moa med mig hem och jag hjälpte henne med hennes konstiga engelskaläxa. Det blev att läsa en novell av Edgar Allan Poe, som jag avgudar! Sen blev det ännu ett långt samtal med Nick, vilket alltid är lika trevligt! Jag funderar på att sova nu men jag är inte riktigt säker på om jag orkar än. Mitt största problem är vad jag ska lyssna på för musik eftersom jag inte kan sova när det är tyst. Nej, mina ögonlock börjar faktiskt kännas tyngre. Det är nog lika bra med lite vila innan helgen. I helgen ska jag luncha med pappa också, helt underbart! Det har jag väl säkert redan skrivit men det spelar ingen roll alls för det är ju sådär intressant så alla bara Vill läsa det två gånger!

G'natt och sov gott!
/Emma

I don't give a fuck and let me tell you why

I woke up this morning and I got high
The day passed and the stars went up
I made my mark and I heard pop pop?
There's a voice in the back of my head
Another death and blood been shed
Evil lurks in the hearts of men
Dollar signs on every sin

Money money make the world go round
Money money just bring you down
And I'm lookin' for the higher ground

Jag tog en paus i städandet för att berätta för alla som läser det här att jag är så Jävla bra! Idag är jag på bra humör och allting känns bara så underbart och helt fantastiskt! Det kan bero på att jag insett att jag kommit över det jag trodde skulle trycka ner mig mycket mer än det faktiskt gjorde. Och så har skolskiten en stor del i allting. Att inte behöva gå dit igen. Jag behöver verkligen den här vilan! Visst, saker som kostar kommer bli ett stort problem men det löser sig nog på något sätt. Jag måste skaffa ett jobb, det är en sak som är säkert! Men just nu måste jag bara vila ut mig och tänka igenom allting och lösa sånt som ännu är olöst. Jag sitter och dunkar OPM och Cauterize i mitt snart grymt finstädade rum och allting känns bara så ljust och hur bra som helst! Ja, idag är jag glad!
Men nu vill jag till stockholm och träffa människor där! Och 8 oktober hoppas jag på att få se LA Guns i borlänge. Det måste fixa sig med de pengarna iallafall, annars vet jag inte vad jag gör! Ett sånt band som jag lyssnat på så pass länge, jag menar.. jag Måste se dem innan jag dör iallafall!
Nu ska jag städa klart och fixa sen ska jag gå in till Arenan och träffa arrgruppen och diskutera lite och se så allting är klart och jag kan skicka affischen till Staffas. Jeppjepp för 3 oktober blir det höstmys på arenan!
Jag vill fylla år nu så det blir lättare att fixa ett jobb! Och helgen när jag fyllt år kommer bli asbra! Hoppas jag!

No more sleepless nights alone.
This bed is better without you.
No more waitin' up for calls.
I've got nothin' left to say to you.


Tack!!!

/Emma Funck

Hell on high heels

Igår var det möte igen och Moa var med. Det var en helt vrickad woodstock-tant där men det var inte så speciellt roligt ändå. Jag och Moa gick till Grönan och spelade TP med Tintin, Rikard och de andra. De där som det alltid är lika kul att träffa! Sen blev det att åka hem och efter att ha skrattat sådär mycket så blir man lätt seg och trött och mitt glada humör försvann på bussen hem men när jag satte mig ner för att äta ringde Nick och roade mig en stund och då blev jag genast gladare igen! Och så kollade jag på Idol med mamma sen och jag är så kär i Johan Palm för han är den sötaste och charmigaste som någonsin varit med i idol! haha
Nu måste jag försöka städa lite. Har dragit undan alla draperier och nu ser rummet helt plötsligt större ut igen! Jag ska försöka laga sängen lite också. Eller ja, rättare sagt ska jag väl försöka räta till sängen för den är inte ens trasig utan bara lite.. vind och sned sådär. Hur som helst så tänker jag inte skriva mer nu men idag blir det möte igen fast utan Staffas. Vi får klara oss själva! Det går nog jättebra tror jag, om alla tagit hand om sina egna uppgifter!

Hejdårå
/E

Brighter side

And I never got to say goodbye
Good times
Hangin' out til the break of dawn
Listening to Bob
And singin along
Every little thing it's gonna be
It's gonna be all right

Det känns lite bättre idag, bara för att jag är sysselsatt. Igår var det arrmöte och jag tog på mig uppgiften att göra affischen till kvällen den 3/10. Det tog hela kvällen igår och idag blev det en del ändringar, ska ta med den ner till Arenan idag så får de andra kolla på den och se om det är okej annars blir det mer ändringar. Jag har också pratat med Patrik lite nu om Killer Smiles spelning som eventuellt blir av rätt snart, ska kolla upp datum och föreslå lite andra band till den kvällen också. Sen verkar det som att Newdrive får spela i Falun senare i år och det gör mig väldigt väldigt glad! Jag vill flytta till sthlm nu och skaffa ett jobb där men det är svårt innan jag fyllt 18. Men det är bara tre månader kvar, det är ingenting. Vi får se hur jag gör då, om jag skaffar ett jobb här och stannar i Falun ett tag eller om jag faktiskt flyttar som jag vill och som jag vet att jag skulle må så mycket bättre av. Nej nu måste jag göra lite nytta och se till att affischen blir klar så att jag kan redovisa den för folket i eftermiddag.

// E

"Jag trodde det var kärlek"

Idag brast det helt och hållet, allting. Jag bröt ihop totalt och det blev inte värre för att Någon stod och skrek åt mig att mitt liv är en dans på rosor och att jag tror att allting är så jävla perfekt och positivt och att jag inte vet vad negativa saker är överhuvudtaget. Jag klarar inte av mitt liv längre, jag menar det verkligen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till alls längre. Jag orkar bara inte någonting och jag har ingenting att se fram emot alls och ingenting att leva för. Det känns som allting bara är över. Hade jag inte haft mina vänner vet jag inte var jag hade varit nu. Sen är många så jävla blinda, för jag är inte den glada och positiva människan jag verkar vara. Varför tror ni att jag skämtar bort precis allting? Jag klarar inte av verkligheten och jag vill bara bort härifrån. Jag är inte så jävla stark som jag borde vara. Så stark som min pappa säger att jag är. Jag är så jävla klen och jag är nästantill ingenting. Ja, jag får det att låta som att jag är en jävla emo som tycker synd om mig själv. Men det här är Min blogg, mina ord och mina tankar och jag kan inte annat än skriva som jag faktiskt känner. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra med någonting. Jag bryter ihop fan hela tiden, ibland vet jag inte ens varför själv. Jag klarar det inte. Jag måste hitta någonting som gör det värt att ens bry sig längre. Det är bara skit, allting. Jag hatar det här. Jag hatar det så jävla mycket.

Reality check

Idag var det en rätt skön dag. Jag åkte dock inte till skolan av någon konstig anledning. Imorgon Ska jag dit, hur lite jag än vill det. Jag åkte ner på stan imorse efter att ha fixat mig snabbt och bara nästan vaknat till liv. Jag träffade Mia och vi gick till godbiten-cafét (om det ens heter så längre, jag håller ingen koll och det spelar väl egentligen ingen roll). Jag drack en latte och hon en kopp regular coffee sen tog vi oss en varsin chokladboll. Det var gott och trevligt, mycket prat om helgens bravader blev det och jag njuter alltid lika mycket i hennes sällskap eftersom hon är en sån underbar vän och människa över huvudtaget. Sen bestämde vi oss efter ett par om och men att vi skulle till Lugnet och hälsa på min gamla klass och skola. När vi kom dit var det rätt dött men jag träffade Glen som sa att det var kul att se mig igen. De andra var på lektion men jag träffade dem senare och det kändes som innan sommaren när jag fortfarande gick där. Hur mycket jag än skulle kunna börja stortrivas i min nya klass och skola så slår ingenting Mediaklassen för det är några av de bästa människorna jag vet och jag är så glad att jag fick två år med dem och att jag ändå har dem som vänner fortfarande fast jag lämnade klassen. Jag och Mia åkte ner på stan och träffade Tintin en liten sväng och sen åkte vi hem och käkade godis och kollade på Dom kallar oss Mods. Filmen ville inte funka i vardagsrummet så vi fick ta plats i mammas säng och tog de fulaste bilderna på länge, jag lyckades få till världens snyggaste Batman-Joker-smile med hjälp av två godisar under överläppen. Sen hade vi kul med mammas spegelväggar och Mia slängde ur sig den smarta kommentaren "Ååh det ser ut som vi sitter i en evighetsdjungel!" Hennes kommentarer är garanterat de bästa i världen!

Nu ska jag städa lite hade jag tänkt. Eller rätt mycket, blir nog storstädning igen. Jag fick ner en skiva med OPM idag och några skivor med Las palmas. Igår fick jag ner två skivor med The streets också. Bra musik allting! Jag försöker komma på någonting mer att ta ner, funderar starkt på någonting roligt istället. Som någon säsong av parlamentet.

Sen ska jag passa på att tipsa om en låt som jag hörde i Jockes bil förut, några gånger. Grymt skön låt!
http://www.youtube.com/watch?v=Cl_KB-mZyGM

Men det påminner mig om då och det är inte så bra kanske.. Nej nu tappade jag lusten att skriva mer.
Vi får se om det blir något senare inlägg idag, det visar sig helt enkelt.


It's too late..

/ аму ,. undercover freak • ♥

Can't seem to do anything but stare

I wish I could read what his eyes are sayin'
Staring straight and not blinking
He's not giving anything away
What is he thinking?

Jag bara kände att jag måste skriva av mig lite. Fast jag egentligen inte ens har någonting speciellt att skriva. Men jag orkar inte sitta och bara tänka, försöka tänka på rätt sätt för att glömma och för att saker inte ska fastna och förfölja mig en tid framåt. Jag orkar inte må dåligt och jag tänker inte klandra någon, känslor är konstiga grejer och jag får väl bara bita ihop och acceptera att det är såhär nu. Men det gick så snabbt, det bara kom från ingenstans och jag visste inte hur jag skulle reagera. Det var mest ett "jaha.." och ett längre svar på någonting som egentligen inte ens var en fråga. Hur jag än tänker så känns det som att det är mitt fel, att jag gjorde någonting fel. Jag vet att jag gjorde ett fel men det var inte meningen och jag ångrar det, fortfarande och jag tror inte det kan bero på det ändå. En så bra sak kan inte förstöras av en sån skitgrej. Eller kan det? Jag vet inte, och det verkar som att jag inte kommer få några svar på alla de frågor jag har i huvudet som jag egentligen bara vill slänga ur och tvinga fram svar till. Jag får helt enkelt tänka på andra saker. Som att jag har världens bästa vänner och det är jag så grymt glad över!

Igår var vi hos Noogie på fest och det var grymt trevligt! Jag hade knappt fått av mig skorna innan folk kom fram från olika håll och gav mig mysiga fyllekramar. Jag hade ett långt samtal med Tintin, han är en väldigt bra människa, vän och lyssnare och det tycker jag är jättejättejättebra! Rikard var också där och var hur bra som helst, som vanligt. Honom är jag så glad att jag har för han är Verkligen en bra vän. Om alla killar kunde vara som honom skulle världen vara helt underbar! Andre var full som en kastrull men lika trevlig och rolig som vanligt ändå! Jag träffade också folk jag inte pratat med på år och dar och det är alltid lika kul. Kvällen slutade med att jag fick lov att gå därifrån, det var inte så bra allt det där på slutet men det verkar som det löst sig tror jag och det är bra. Egentligen hade jag ingenting med det att göra men jag kände att jag kunde sätta mig in den situationen och hur dåligt Jag skulle mått över det.
När jag gick var det över en timme kvar tills bussen till stan gick och jag tänkte inte gå från hosjö. Som tur var jobbade Emile och skjutsade hem mig. Han är alltid lika bra och gjorde mig glad med söta komplimanger och dylikt.
När jag kom hem hade jag ett långt telefonsamtal med Nick och det är ju aldrig fel! Bra kille det också!

Idag kom mormor hit för att äta lite smörgåstårta eftersom David fyllde 20 igår. Hon sa att hon ville säga att det är bra att jag inte är lika mager som jag var för ett år sen men att jag skulle tolka det som att jag är fet och börja banta och bli ett anorexioffer. Jag menar, vem är Inte glad för att jag inte såg ut som för ett år sen? Ärligt talat så var det äckligt. Jag var Ingenting. Jag är iallafall glad att jag inte ser ut så nu, jag tror inte jag mådde så bra då heller.

Ja, imorgon ska jag till skolan efter att ha varit sjuk i tre veckor. Jag känner fortfarande att jag nog inte trivs så bra som jag borde där. Jag hoppas det blir bättre annars kan jag inte gå kvar.

Andre skickade en bra låt till mig
Offerprästers orkester - glad för en dag

Nu ska jag fortsätta mina samtal med bra vänner.
Tack för att ni finns och för att ni bryr er och alltid finns här för mig.
Jag tycker så mycket om er, ni det handlar om vet om det själv

Oj, nu fick jag världens bästa sms som gjorde mig alldeles varm!
"Förlåt att jag inte kom eller hörde av mig. Jag saknar dig och din bror. Men festen i fredags och hemkomsten av min bror och att jag fick lov att åka tillbaka till lumpen gjorde att jag fick lov att hoppa över. :/ saknar dig babe"

Jag saknar min kissekatt Emil, så grymt mycket!

goodbye for now
/e.

Wake up

Ja, eftersom jag inte har någonting att göra såhär tidigt på morgonen kan jag likagärna skriva, om Ingenting.
Jag förstår inte hur jag kunde vakna klockan 6 idag, pigg och redo för en ny dag.
Någon gång innan 2 gick jag och la mig inatt
efter att ha pratat med Nick sen halv 7!
Inte i telefon dock, utan över msn. Förståligt kanske!
Grymt trevlig kille det!

Klockan är bara halv 7, min buss går 8. Jag har halvt klätt på mig,
halvt ätit och halvt fixat mig iövrigt.
Det hade varit skönare att ligga kvar i sängen känner jag nu! Jag är ju fortfarande inte frisk!

Men! Jag får sova när jag kommer hem från skolan istället.
Åh jag orkar inte gå dit.
Det känns som något dåligt som jag är tvingad till att göra. Som att jag lider.
Ändå har jag själv betalat för att kunna gå där och det är väl en bra chans, kanske..
Jag skulle hellre jobba.

Nej nu måste jag göra någonting. Vad vet jag inte, men någonting får det bli!


Happiness is nowhere to be found

Can you heal me?

Ibland önskar jag att jag levde i en av mina drömmar. Senaste tiden har jag drömt så sjukt underbara och roliga
saker så jag bara hatar mig själv när jag vaknar. Inatt räddade jag Emil från en ful tjej och puttade ut henne från ett stup.
Tur man inte är ytlig liksom! Haha. Och häromdagen åkte jag och Moa billigt som fan till jkpg och hälsade på Alx, också i en dröm. Jag får väl börja acceptera att livet faktiskt inte är så underbart som det skulle kunna ha varit. Men drömmarna får bort mig härifrån över en natt, bort från allt som händer här just nu och alla jobbiga tankar jag har i huvudet.
Jag vet knappt själv vad det är som händer, jag hänger inte med någonstans. Allting gick bara så snabbt och jag vet inte om det är över nu. Jag vet inte om jag ska börja ställa in mig på att det inte är Så längre, eller om jag fortfarande kan hoppas på det bästa. Jag vet ingenting.

Igår fick jag någon slags impuls och skrev till Rikard hur mycket han betyder för mig och hur bra han är som vän och hur glad jag är att jag har honom. Jag tycker alla killar borde vara som honom! Sen suger det att vi knappt ses något längre,
det måste ändras på, verkligen! Jag har inte skrivit här på hur länge som helst och det finns väl egentligen hur mycket som helst jag borde skriva om men jag tänker inte göra det. Inte allt, det blir för långt.

Inatt kunde jag inte somna för jag hostade så mycket, jag sov bara ett par timmar och när jag vaknade funderade jag på om jag kanske förvandlats till en zombie över natten. Det kändes i varje fall så och jag valde därför att stanna hemma idag med. Fast jag har varit sjuk i två veckor nu. Jag kände mig så sjukt dålig när jag kom till skolan igår, och hade missat i princip Allting. Ja, det är ju en ny skola nu med helt nya människor. Jag tyckte verkligen om det i början men jag börjar tveka nu. Det börjar kännas som att det inte är något för mig och som att jag inte trivs så bra som jag borde. Det kan också vara min hjärna som lurar mig eftersom allt känns mer eller mindre ovärt just nu. Det är inte så konstig. Man tappar lätt lusten att göra någonting alls i sånahär lägen.

Idag är det Arenanmöte också om arrangörsgruppen.
Jag måste egentligen gå dit,
men jag vet inte om jag pallar det när jag mår såhär. Det får helt enkelt visa sig.

Ja, visst sa du att jag var krävande, men jag tycker det bara är normalt mänskligt beteende om jag just nu bara kräver att du ska skicka ett sms eller ringa. Iallafall svara om jag skriver? Eller har jag kanske fel där? Jag vet inte, jag tycker inte det verkar För krävande iallafall. Men det är ju jag.

Jag saknar min gamla klass så sjukt mycket, jag visste att det var en genomunderbar klass och att jag verkligen trivdes där. Men att det var såhär allvarligt visste jag inte. Det känns som att min klass var luften jag andades, och de var min energi. Det var de som fick mig att orka. Jag ångrar att jag sket i allting och hoppade av. Jag måste upp och hälsa på snart. Jag förstår inte hur jag kunde tänka att jag inte orkade med skolan Då. Äh, det är mycket man inte förstår hur bra det var förän man förlorat det.

Nu tänker jag inte skriva mer idag, men jag ska väl försöka skriva lite oftare. Kanske.

På lördag fyller David 20 och han är nog bäst i hela världen.


Världen tillhör dom vackra

/Emma