En vacker dag är du död, och den dagen ska jag fira

Jag ville bara börja gråta idag. Mest av allt ville jag åka och slå ihjäl någon. Inte vem som helst, utan den jäveln som förstört så mycket. Ja, det är en del som vet vem jag pratar om och det räcker väl.
Allting jag fick höra idag var så overkligt, det kändes som en hemskt jävla dröm.
1. orden "jag ville inte föda dig. jag känner ingenting för dig, du betyder ingenting i mitt liv och du förstör bara mitt förhållande. Jag älskar inte dig och jag vill att du ska flytta härifrån nu" är inte ord man använder mot sin då 14åriga son. (Det tycker iallafall jag, jag tror inte många ser det annorlunda.)
2. Att veta att ens son har chans att bli ihjälslagen om folk får reda på att man tjallat ska inte leda till att personen i frågas egna morsa då går till dem och berättar att ens son har sagt allting så tre stycken blev lejda att mörda honom. (hade han haft mindre tur hade jag inte funnits idag.)
3. Att vara så jävla hemsk för att man själv inte vill inse sanningen om att man är alkoholist så man säger upp bekantskapen med sitt barn och sina barnbarn... nej, jag ska inte säga mer nu.
Jag tänker heller inte ställa frågan vad fan som är fel på dig, jag vill inte ens veta det. Jag vill inte ha någonting med dig att göra och jag hatar dig. VI hatar dig. Du vet det, och du vet att du aldrig kommer få oss tillbaka. Jag önskar att du inte fanns och du vet lika väl som jag att jag menar det.