2009

Jag är seg på att skriva nya inlägg och det ber jag om ursäkt för. För att kompensera kommer nu ett längre inlägg!

Imorse vaknade jag av Anders väckarklocka eftersom han är sådär duktig och går i skolan. Jag vaknade ett par gånger till efter det, bland annat när han kom tillbaka ner efter att ha druckit kaffe med min mamma! Sen vaknade jag vid halv 10-tiden av att mamma dammsög hela lägenheten, tydligen dög inte min städning..
Nu har jag tagit ett bad med skum och badbomber och hela köret! Det fick mig att vakna till liv iallafall.

Idag fyller Sigga 19! Grattis till henne! :-)
Affe fyller 20 också, så ett till grattis där!
Men det är inte Affe vi ska till ikväll utan till Sigga,. lite tjejmyskväll sådär - perfect!

Häromnatten låg jag och Anders och pratade i flera timmar innan vi somnade och jag kom på att jag nog egentligen tänker för lite på mig själv när det gäller hur jag tycker och tänker om livet och allt därtill. Jag känner inte riktigt mig själv, eller jag gjorde inte innan jag började tänka mer. Och när jag nu väl tänkt efter upptäckte hur kluven jag faktiskt är..

• Jag hoppade av skolan vilket gör att många (såklart) ser mig som lat och tror att jag inte bryr mig om någonting alls eftersom jag inte heller skaffat ett jobb än. Men saken är att jag känner att jag inte har bråttom. Visst är det skönt att ha pengar så man kan leva och göra det man vill, men jag tar hellre det lugnt och njuter av min ungdom så länge jag kan innan jag ger mig in i arbetslivet och blir 'vuxen' på riktigt. Jag får inte panik för att jag inte har något jobb och jag känner ingen som helst stress och inte heller någon rädsla för att inte komma någonstans i livet och sluta på gatan.
  
• Jag bryr mig så lite jag kan om framtiden efter jag upptäckt hur mycket bättre jag mår av att ta en dag i taget och tänka och leva i nuet istället för att bry mig om hur mycket mina handlingar kommer påverka mitt framtida liv.
  
• Jag vill vara 'en i mängden' och en sån andra inte lägger märket till, samtidigt som jag vill synas och ha uppmärksamhet - men aldrig till den graden att jag måste jobba för att folk ska se mig och göra mig till för att vara Någon.
• Det känns som att jag aldrig i hela mitt liv uträttat någonting speciellt och det tror jag inte att jag har heller, samtidigt bryr jag mig inte om det heller utan om det är meningen att jag ska uträtta någonting så kommer det med tiden.

Nej jag kom på att jag inte orkar skriva resten av det där nu, kommer säkert en uppdatering av det här inlägget senare om jag orkar då.


En annan sak jag tänkte på är hur beroende folk är av datorer. Man har Allt i sin dator eller på internet. Och hur saker och ting utvecklats! Ett exempel är att hitta telefonnummer/adresser. Istället för att slå upp det i den där tjocka fula katalogen man får en gång om året så letar folk på Eniro och Hitta, och som om det inte räcker med telefonnummer och hemadresser - nu kan man även se bild på huset personen i fråga bor i!
Jag undrar vad som skulle hända om man stängde ner hela nätet över hela världen. Allting skulle bli kaos! Ändå var det inte många år sedan folk faktiskt kunde leva perfekt utan datorer. Sen ska ju inte jag säga någonting eftersom jag använder min dator så gott som dagligen.
Jag tror att våran art heter Homocybersapien sapien.