Jag har något konstigt problem som jag inte kan komma ifrån. En gång var jag nästan läskigt social och det kändes som att jag kände varannan person jag mötte på stan och det bästa jag visste var att träffa nya människor och umgås med folk så ofta det fanns tillfälle till det. Nu på senare tid umgås jag inte med mina vänner i närheten med lika ofta som förut och jag är inte alls lika framåt när jag träffar nya människor första gången. Istället backar jag undan och står tyst och lyssnar när de andra pratar mycket hellre än att själv delta i samtalen. Jag skiter fortfarande i vad andra tycker om mig, samtidigt är jag rädd för att göra ett dåligt intryck på dem mest för min egen skull. Jag gillar inte alls att träffa nytt folk längre, iallafall inte i nyktert tillstånd. Har jag fått i mig alkohol är jag precis lika social och pratglad som jag en gång var utan att behöva ha alkohol i kroppen. Jag är blyg, men ändå inte, utan alkohol. Det är sjukt. Jag är sjuk. Det känns som jag börjar dra mig ifrån andra människor mer och mer och som att jag inte vågar ge mig ut och umgås med folk. Ibland går det hur bra som helst men oftast inte. Det funkar när jag är övertrött och flummig eller om jag är fruktansvärt pigg, vilket jag aldrig är nu för tiden. Jag vill på det sättet vara som förut igen och kunna prata om vad som helst med vem som helst, och utan att behöva vara onykter när jag gör det. Jag är tillochmed rädd för att göra fel intryck på de jag känt i flera år redan. Jag måste tänka över det här och komma på hur jag ska lösa det för just nu vet jag faktiskt inte var jag har mig själv, alls.