Can't seem to do anything but stare

I wish I could read what his eyes are sayin'
Staring straight and not blinking
He's not giving anything away
What is he thinking?

Jag bara kände att jag måste skriva av mig lite. Fast jag egentligen inte ens har någonting speciellt att skriva. Men jag orkar inte sitta och bara tänka, försöka tänka på rätt sätt för att glömma och för att saker inte ska fastna och förfölja mig en tid framåt. Jag orkar inte må dåligt och jag tänker inte klandra någon, känslor är konstiga grejer och jag får väl bara bita ihop och acceptera att det är såhär nu. Men det gick så snabbt, det bara kom från ingenstans och jag visste inte hur jag skulle reagera. Det var mest ett "jaha.." och ett längre svar på någonting som egentligen inte ens var en fråga. Hur jag än tänker så känns det som att det är mitt fel, att jag gjorde någonting fel. Jag vet att jag gjorde ett fel men det var inte meningen och jag ångrar det, fortfarande och jag tror inte det kan bero på det ändå. En så bra sak kan inte förstöras av en sån skitgrej. Eller kan det? Jag vet inte, och det verkar som att jag inte kommer få några svar på alla de frågor jag har i huvudet som jag egentligen bara vill slänga ur och tvinga fram svar till. Jag får helt enkelt tänka på andra saker. Som att jag har världens bästa vänner och det är jag så grymt glad över!

Igår var vi hos Noogie på fest och det var grymt trevligt! Jag hade knappt fått av mig skorna innan folk kom fram från olika håll och gav mig mysiga fyllekramar. Jag hade ett långt samtal med Tintin, han är en väldigt bra människa, vän och lyssnare och det tycker jag är jättejättejättebra! Rikard var också där och var hur bra som helst, som vanligt. Honom är jag så glad att jag har för han är Verkligen en bra vän. Om alla killar kunde vara som honom skulle världen vara helt underbar! Andre var full som en kastrull men lika trevlig och rolig som vanligt ändå! Jag träffade också folk jag inte pratat med på år och dar och det är alltid lika kul. Kvällen slutade med att jag fick lov att gå därifrån, det var inte så bra allt det där på slutet men det verkar som det löst sig tror jag och det är bra. Egentligen hade jag ingenting med det att göra men jag kände att jag kunde sätta mig in den situationen och hur dåligt Jag skulle mått över det.
När jag gick var det över en timme kvar tills bussen till stan gick och jag tänkte inte gå från hosjö. Som tur var jobbade Emile och skjutsade hem mig. Han är alltid lika bra och gjorde mig glad med söta komplimanger och dylikt.
När jag kom hem hade jag ett långt telefonsamtal med Nick och det är ju aldrig fel! Bra kille det också!

Idag kom mormor hit för att äta lite smörgåstårta eftersom David fyllde 20 igår. Hon sa att hon ville säga att det är bra att jag inte är lika mager som jag var för ett år sen men att jag skulle tolka det som att jag är fet och börja banta och bli ett anorexioffer. Jag menar, vem är Inte glad för att jag inte såg ut som för ett år sen? Ärligt talat så var det äckligt. Jag var Ingenting. Jag är iallafall glad att jag inte ser ut så nu, jag tror inte jag mådde så bra då heller.

Ja, imorgon ska jag till skolan efter att ha varit sjuk i tre veckor. Jag känner fortfarande att jag nog inte trivs så bra som jag borde där. Jag hoppas det blir bättre annars kan jag inte gå kvar.

Andre skickade en bra låt till mig
Offerprästers orkester - glad för en dag

Nu ska jag fortsätta mina samtal med bra vänner.
Tack för att ni finns och för att ni bryr er och alltid finns här för mig.
Jag tycker så mycket om er, ni det handlar om vet om det själv

Oj, nu fick jag världens bästa sms som gjorde mig alldeles varm!
"Förlåt att jag inte kom eller hörde av mig. Jag saknar dig och din bror. Men festen i fredags och hemkomsten av min bror och att jag fick lov att åka tillbaka till lumpen gjorde att jag fick lov att hoppa över. :/ saknar dig babe"

Jag saknar min kissekatt Emil, så grymt mycket!

goodbye for now
/e.