Borde jag känna mig hedrad eller kanske älskad? Eller ska jag snart inse att det här är mitt eget fel och bara ignorera allting tills det försvinner? Men det kommer inte försvinna. DE kommer inte försvinna. De har funnits där senaste åren fast jag inte sett det. Men nu har det blivit så tydligt. Vad ska jag göra egentligen? Jag orkar inte omedvetet såra fler än jag gjort bara genom att existera och gå mina egna vägar. Jag kan inte be dem försvinna ur mitt liv. Eller kan jag?
Det här krävs lite längre tänkande. Jag måste komma på hur jag ska göra med allt gammalt och framför allt med det nya. Det är bara så svårt när ingen öppnar käften och säger någonting.
Gaaah!

Om ett par timmar ska jag träffa Mia och gå till konsum. Jag lär köpa något att äta eftersom jag inte riktigt ätit sen.. Igår förmiddag någon gång, då fick jag i mig ett par fiskpinnar! Duktig tjej. Innan dess var det en macka när jag kom hem från Köping. Det här med matvanorna går inte riktigt som det ska. Jävla helvete. Konstigast är att jag inte är hungrig. Men jag känner mig ändå att jag borde käka någonting idag också.

Såå, Star Wars ikväll!
Kollade nyss klart på Lords of dogtown, igen!
Och väntar nu på 5 säsonger Futurama, första säsongen av Oz och 130 avsnitt av Thundercats.

Puss