16 Februari (= Nu 18 år och 2 månader gammal.)

Klockan börjar nu närma sig 23 och Anders åkte precis hem. Jag lider av separationsångest. För varje dag som går inser jag mer och mer hur mycket jag behöver honom i mitt liv och jag blir mer och mer kär hela tiden, det leder till att jag varje gång vi skiljs åt saknar honom ännu mer än förra gången. Visst är det jobbigt men ändå känns det så bra. Jag mår på ett sätt bra av att sakna honom och att veta att han saknar mig. Det känns så väl hur äkta det här är, att det här är kärlek och att det är på riktigt. Jag är så lycklig tillsammans med honom att jag ibland inte vet var jag ska ta vägen. Det enda i det här som är dåligt är hur jag ser på mig själv. Jag är på något dumt sätt van med att förhållanden går åt helvete och när allting är så perfekt som det kan bli letar jag omedvetet istället fel på mig själv, och inbillar mig att mycket är fel. Jag ser ner på mig själv och jämför mig med andra människor. Jag tänker alltid att alla andra skulle göra allting bättre än vad jag gör själv. Jag vet inte riktigt hur det blivit så men jag ska försöka komma på något smart sätt att göra så jag börjar tänka lite mer positiva tankar om mig själv, även om jag aldrig riktigt haft världens bästa självförtroende. Men jag är rädd att det här ska påverka andra människor och det är det sista jag vill. Jag bryr mig inte om nya människors intryck på mig, men jag bryr mig om mina näras syn på mitt beteende och liknande. Äh, jag löser det. Det gör jag oftast.

Så, de senaste dagarna då..

I fredags hade jag egentligen inga planer alls på att gå utanför dörren eftersom jag och Anders planerat in en massa för-allahjärtansdag-mys, men eftersom Anders skulle vara på Arenan och blinka lite ljus följde jag med dit ändå och kollade på de två 'banden' som spelade på Rockafett. Jag vaknade med honom bredvid mig på morgonen, lika underbart som vanligt, sen var han borta på Arenan några timmar och kom hem till mig och spenderade några timmar tillsammans med mig innan vi åkte ner till Arenan. Rockafett var väl.. ja, underhållande på sitt sätt men mest av allt ville jag bara att det skulle bli över så jag kunde släpa med mig min käresta hem och äta middag. Vi var inte borta länge utan var ganska snart hemma igen och jag hade förberett lite käk som vi lagade iordning. Under timmarna han var hos mig på dagen hade vi också gjort en kladdkaka! Vi åt middag och kladdkaka och det var sjukt bra musik på radion, bara en massa passande musik och låtar jag älskar. Allting var perfekt!

På lördagen åkte vi in till stan och träffade Jocke som gjorde lite tjänster till oss (som den underbart bra man han är!) och sen åkte vi hem till mig, gjorde oss iordning, kastade i oss mat och for iväg till Gopa! Vi träffade en del annat folk på busshållsplatsen, som också skulle ut till Gopa. Det var fest för Vigor, Björn och Theo. Det var en underbart kul fest med bra människor! Även om vi var ett par som inte mådde så fruktansvärt bra de senare timmarna av kvällen så var allting faktiskt jättebra. Vi tog bussen in till stan med en massa andra människor, och sen hämtade mamma upp oss och vi åkte hem och sov.

Igår vaknade jag upp bredvid Anders igen, ännu en gång minst lika mysigt och bra som alltid. Han fick som varje söndag lov att åka iväg och repa och jag la mig i vardagsrummet och kollade på film. Det blev Donnie Darko, dendär filmen om Benjamin Buttons och någon halvslö Beck-film som gick på tv. Jag väntade på att det skulle ske ett mord i Beckfilmen, men det gjorde det inte och jag hatar kriminalare utan mord!

Idag åkte jag, mamma och Kicci och handlade och Anders kom till Willy's. Jag grät lite av lycka när jag fick reda på att Mötley kommer till P&L i år! Vi åkte hem och åt mat, Anders åt broccoligratäng och jag åt fiskpinnar. Två maträtter som jag hade lagat ihop och eftersom jag börjar bli skillad på matlagning så var det gott! .. tycker jag iallafall! Nu har vi myst hela dagen, kollat på lite tv, druckit milkshake och skrattat till 'RAW Comedyclub' - lika kul som det varit varje gång! Jag har äckligt ont i ett revben som jag tror att jag kan ha skadat på något sätt, nu eller tidigare. Det går knappt röra det utan att det hugger till och gör pissont. Det är så typiskt att jag alltid ska ha ont någonstans! Knät börjar bli bättre iallafall, jag tänker inte på det lika mycket nu och det är lugnt så länge jag inte försöker sträcka ut det helt och hållet. Men revbenet är bara läskigt. Och det är bara Ett revben. Ingenting över eller under gör minsta lilla ont. Ja, det är väl sånt som händer eller vad man säger.
Nu känner jag att jag inte är riktigt fokuserad på att skriva längre eftersom Scrubs börjar.
Så nu ska jag lämna datorn en gång för alla! .. Eller för ikväll hur som helst!
Seeya! Anders är bäst, jag är kär i honom, puss!