bortom ljus, bortom mörker så länge jag kan gå
..
bortom nu, bortom då och sen
så länge jag kan gå långt
bortom rampljus och förväntningar
så älskar jag dig ..
Rubriken; det är vad som är inplanerat för mig denna dag. Jag ska snart gå och duscha och klä på mig sen sminka mig litegrann för att sedan åka till Ulf så han får börja räta ut min rygg!
Absence 2.0 ska spela på Arenan ikväll så dit ska jag också. Jag ska för en gångs skull inte jobba. Jag minns inte när jag var på Arenan sist på ett arrangemang utan gratis inträde och inte jobbade. Det är väl dags nu då. Efter allting ska jag och Anders hem till honom i Svärdsjö och imorgon ska vi åka till Gävle med Gränslöst!
Igår träffade jag Nathalie och Lollo, riktigt söta tjejer! Vi åt choklad och drack kaffe i vårsolnedgången utanför min ytterdörr. Moa och Mia var senare förbi för att hämta Mias tvspel som hon hade glömt. Och mellan det var även Anders här någon timme. Sen sov jag, i några timmar. Det var skönt men inte rätt eftersom jag då skulle vända på dygnet helt åt andra hållet och vakna för tidigt på morgonen istället. Så jag fick lov att vakna och sen pratade jag i telefon med Anders litegrann.
Jag sitter och lyssnar på Dan Hylander, därav sista delen i rubriken och texten i början av inlägget. Det var ungefär ett år sen nu jag fick låten Höst sjungen i mitt öra på skånska. Det var en fin tid, det kan jag inte neka. Däremot saknar jag den inte. Jag saknar människor från tiden men jag saknar inte tiden som var. Jag saknar inte det som hände. Jag vet inte varför men jag tror jag är över allt som hände då. Sen kan jag se tillbaka på det och le om inte tillochmed skratta så jag får tårar i ögonen för speciella ögonblick som aldrig kommer lämna mitt minne. Men jag saknar det inte. Förlåt, men jag gör det verkligen inte. Jag känner mig dum för det, samtidigt är det skönt. Sen kan det bero på att jag inte träffat någon från den tiden på ett år och ingen har påmint mig om det. Det är bra, det är det faktiskt. Ja, nu har jag bestämt mig för det. Det är skönt att inte behöva sakna allting.
Däremot saknar jag Uppsala nå fruktansvärt! Iofs är det snart ett år sen jag träffade dem sist också, men Uppsala var ett tag som mitt andra hem och jag kom en del av människorna där ganska nära. Men dit får jag åka snart om allting blir som jag vill!
Nu ska jag duscha!
Så som barn i Barcelona när vi möttes som i trance
Över Ramblas ljumma nätter sjöng vårt blod i febrig dans
Vi dränkte våra jävlar och vi drack för drömmarna
för att jag alltid skulle älska dig med samma galna glöd
Jag minns ett särskilt leende, ett skratt i ögonvrån
ett sätt att hålla glaset och ett stycke av en sång
Bara skärvor av ett liv som var så nära mig just då
Att mina läppar skalv av kärlek när dom viskade ditt namn
Aha, Aha, farväl till Katalonien
Aha, Aha, farväl till Katalonien
Vi lekte med vår frihet under samma heta sol
men dina djävlar fanns på riktigt mina var delirium
På den allra sista kvällen satt jag tyst och söp mig full o
ch samma natt ni sprängde varuhuset sov jag av mitt rus
På vägarna i Lissabon grät jag tyst ditt namn
för att känna all din kärlek ligga nära mig igen
Om än tiden har förändrat mig sopat mina spår
finns det skrymslen där jag alltid är den samme, nu som då Aha...
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar